storytellings

Mina mardrömmar börjar komma tillbaka.
Jag drömmer istortsätt aldrig, och om
jag drömmer så är det inte mardrömmar, längre.
Som barn var det väldigt normalt att jag
vaknade med gråten i halsen, dock
gick det över och försvann.

Igår natt drömde jag lite bara, ni vet,
hjälp jag är jagad och instängd i en gränd.
Okej, tänkte jag. Det var väl ingen fara
med det, det händer och så vidare.

Sen inatt, ja, jag vet inte vad jag ska säga.
Jag blev misshandlad, inlåst, torterad,
allt man fasar för. Jag bara grät och grät.

Nu är jag mest rädd och orolig att det ska
förtsätta varje natt framöver.


Nog om mina problem.
Jag ska börja fundera på att
klä på mig och liknande,
skära upp brödet jag har bakat,
ställa in min egengjorda
lasange i ugnen och ja, saker.