Patterns

Nu tänkte jag erkänna och förlåta lite.
Rookie var ovärt. Jag var opepp, konstigt nog.
Så, Sara sa ha stor cred för att hon stog ut med
mig hela natten lång.

Jag vet inte hur, men jag har också tappat
rösten i allt elände. Eller, typ. Jag låter som
jag är i målbrottet blandat med helt
uteblivna ord i vissa meningar.

Nu har jag klagat klart.
Back to work!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0