storytellings

Fy för vädret idag alltså.
Konstant regn i, ja, miljoner timmar.
Jag och Maja har flummat.
Rejält alltså, blandat med armbandsrivning.

Nu sitter jag all alone i satteliten,
vilket också är min plan till halv sju.
Extremt tråkigt är det.
Jag menar,  skulle du betala 275 kronor
för att gå in i två timmar?
Nej, just det!

Dock har jag mer folk nu än i morse,
alla är ju tvugna att gå till mig så ingen konkurens.

För allas information har jag nog ringt alla människor
som existerar på ALV idag.
Bokningen, receptionen, datamän, vaktmästare, ordningsmän,
blablabla, och ut över detta, taxi, pippihotellet, turistbyrån, ja, snart ska jag
ringa till kungen bara för att ha täckt alla i världen.

Jag måste ju köra en Best of ALV mellan de sura turisterna,
så jag får skratta lite för mig själv.

Barn, 7 kommer fram till mig i kassan, sträcker fram handen
för att hälsa, okej tänker jag och gör samma sak.
Efter det börjar han pussa på min hand. Mycket!
Där efter går han till Maja, samma sak händer.
Vi kan inte hålla oss för skratt och kollar skeptiskt på mamman.
- Vi har precis varit i Italien säger hon.
Och tänkte vi!

I efterhand säger ryktet att fyra här i satteliten har blivit utsatta för
samma sak som mig och Maja. En riktig player så att säga.


Oh my! Nu är jag hatad.
Big time!
En grupp på fyra vuxna, en studerande, fem barn och
en pensionär kom och köpte biljetter.
1938 kronor.
Jag fick ta den smällen, för jag var ju den skyldiga, självklart.
Jag bestämmer ju priserna och är ansvarig för
allt som parken bestämmer, det vet ju alla.

Okej, detta inlägg har tagit lång tid nu.
Jag ska nog sluta.
Fixa mig lite te.

Vänta på klockan halv sju.