storytellings

Det finns inget som går upp emot den sista timmen.
Man sitter, kollar klockan, skriver något ovärt,
kollar klockan, plockar lite, kollar klockan, skriver
lite till, kollar klockan. Såsmåningom får man gå hem.

Jag tänkte dra mig ut i skogarna och besöka Sara
i eftermiddag. Umgås lite och så.

Annars är det ganska dött på denna front.
På riktigt. Jag är själv, eller jag är utan Elin.
Det borde klassas lika.

1 timme, 11 minuter, inte en sekund längre.